onsdag 7 maj 2014

Årets odlingstest - sydamerikansk majs

Vi var på resa i Sydamerika i höstas och köpte ett par souvenirförpackningar med majskorn. Nu skall vi se om de gror och sedan om det går att få fram någon majs från dem! 15 olika sorters majs har jag, men jag tänkte bara så 8 av dem - jag har nog inte plats för fler sorter.



måndag 7 april 2014

Antikvitet, men förhoppningsvis användbar



Via en kollega har vi fått en riktigt gammal jordfräs/minitraktor. Det finns dessutom plog, snöskovel och en kärra till den.

Utmaningen är nu att förstå hur den fungerar... Den lär ha två växlar. Vi vet inte riktigt vad slags motor det är - tändkula? Om vi får den att fungera, så blir det en bra hjälp med jordbearbetning och kanske också med transport av bikupor in i skogen!

Så snart jag hinner skall jag leta på nätet och se om jag kan hitta någon bruksanvisning eller tips om hur man gör.

Roten till det onda?

Klimatkris, råvarukris, energikris osv - vilket är den enskilt största faktorn för krisen/kriserna?

Jag skulle vilja hävda att det är existensen, storleken och styrkan av medelklassen! Det är medelklassen som total grupp som är den grupp som konsumerar mest och därmed har störst negativ påverkan på vår moderna livsstils förutsättningar. Mea culpa - jag är en en del av den!

Om vi utraderade medelklassen, så att bara proletariatet och överklassen - ja, det är gammaldags termer, men tydliga - är kvar, så skulle väldigt mycket vara vunnet.

Skulle jag välkomna det? Nej! Skulle människorna få ett bättre liv? Njae, möjligen överklassen, men alla andra skulle få det sämre eller lika dåligt.

Jag vill hellre att vi alla väljer att leva sundare, naturligare och enklare.

Det svåra i denna önskan är att jag naturligtvis, bland andra bra saker vi har, inte vill bli av med modern, avancerad sjukvård. Den förutsätter forskning och utveckling av nya läkemedel och allt sådant kostar mycket pengar, som det kanske krävs en växande ekonomi för att skapa.

Många amerikanska sökmotorer aktiva

Sedan jag skrev om företagsfeodalism och nämnde transpacific partnership, så ha sällsynt många amerikanska sökmotorer besökt sidan!

tisdag 4 mars 2014

Det är valår i år

Sedan en längre tid har jag använt uttrycket företagsfeodalism och jag hävdar att vårt västerländska samhälle är på väg från demokrati till företagsfeodalism. Vad menar jag då med detta?

Våra politiker, som vi har valt för att tillvarata våra gemensamma intressen, verkar i huvudsak inte längre ha någon vilja till annat än att säkra sin personliga tillvaro i politiken. Man kunde tro att uppgiften som vald politiker skulle vara baserad på en ideologi och en vilja att i mesta möjliga mån arbeta i en riktning som stödjer ideologin och visionen av det gemensamma bästa. Det borde rimligtvis vara ett hårt arbete utan större strålglans och ett som bara de uthålliga och hängivna kan ägna sig åt en längre tid.

Istället förefaller det som att våra valda politiker arbetar uteslutande för att säkra sin personliga fortlevnad på den valda platsen. Varför är det så? Vi vet visserligen att alla varelser i grunden är själviska – det är ju en överlevnadsfaktor – men hur kan det vara så viktigt att få behålla sin plats, att det långsiktigt gemensamma bästa, i den höga grad som idag verkar vara regeln, får stryka på foten?

Att vara politiker idag är nog inte att ägna sig åt hårt arbete utan större strålglans. Det är väl långa dagars arbete, men en del av ’arbetet’ är också att få frottera sig med ’överklassen’ i kretsar där man sannolikt inte på annat sätt skulle komma in; kretsarna med de mycket förmögna, företagsledarna, lobbyisterna i Sverige och i Bryssel, med flera och att få delta i evenemang med stor strålglans – jakter och fester och allt däremellan. Man får höra från intressenterna att man är betydelsefull. Det är verkligen värt att jobba för att behålla det!

Jo, betydelsefull är man, när man skall säkerställa storföretagens intressen. Det är säkert ett litet pris att betala för att få vara kvar i de utvaldas gyllene kretsar och få fortsätta att höra hur betydelsefull man är. Resultatet är att storföretagens intressen tas tillvara, i både Sverige och EU (och världen i övrigt), på bekostnad av medborgarnas, småföretagarnas och småböndernas intressen . Då jagas de som försöker ta fram alternativ till de massproducerade, utarmade, genmodifierade, hybridiserade varorna, växterna och djuren. Det är inte i storföretagens intressen att alternativ till dessa finns, så storföretagen sätter press på politikerna att skapa regler och kostnader som så vitt möjligt hindrar dessa alternativ från att finnas och utvecklas. Vi läser om en del av dessa företags framgångrika påtryckningar, men troligen är det som med isberget att vi bara ser toppen!  

Resultatet ser vi dock, där allt som inte är storföretag och storföretagsprodukter missgynnas – och se, så fick vi företagsfeodalismen!

Det mångsidiga samhället, som alla det olika alternativen till det massproducerade kan skapa, fungerar precis som en stor variation i generna – det ökar anpassningsförmågan och överlevnadsmöjligheten för samhället i en värld som förändras i allt snabbare takt.

I ett försök att mota utvecklingen mot att storföretagen bestämmer politikens agenda och resultat – företagsfeodalismen – kan vi försöka hitta sådana demokratiska representanter för oss, som är minst benägna att låta sig ledas av storföretagens intressen och mest benägna att skapa förutsättningar för ett mångsidigt samhälle, vilket ger oss alla de bästa förutsättningarna för framtiden.

Det är inte politikernas kulör som är det viktiga – det är deras integritet och självständighet!

Exempel?

-          ’The Trans-Pacific Partnership’, som gynnar företag på samhällets bekostnad: Lagar som skall skydda miljö och medborgare kan innebära att lagstiftaren blir skyldig att betala skadestånd till företag som ”drabbas”.


-          EU-regler om registrering av frösorter, vilka i Sverige har genomförts med en registreringsavgift per frösort – billigt för dem som säljer mycket av få sorter, men dyrt för dem som säljer lite av många sorter. Det begränsar möjligheten att bevara gamla sorters grönsaker.


-          Avgifter för ”plantskydd” och ”djurhållningskontroller” som är utformade som årsavgifter och timavgifter för kontroll, vilket slår mycket hårdare mot en liten producent än det gör mot en stor producent. Den som bevarar gamla arter och sorter är alltid en liten producent


-          EU-förslag om att allt växtmaterial som säljs skall vara registrerat – vilket naturligtvis kommer att generera ännu fler års- och kontrollavgifter och som kommer att förhindra all småskalig försäljning av udda arter och sorter.


Jag har bara skrivit de exempel som jag kommer på just nu. Det finns säkert många som kan komplettera listan!

söndag 16 februari 2014

Resultatet av förra årets provodlingar

2013 satte jag mig för att provodla betor. En orsak är det faktum att det är så svårt att odla kålväxter pga de många skadeinsekterna som angriper dem, så jag ville prova någon annan rotsak. Jag hade noterat att betor inte alls var lika utsatta. Dessutom är de användbara till så mycket; man kan äta dem rårivna, bakade, kokta och man kan lägga in dem och syra dem. De kan användas som kaninfoder och säkert också till hönsmat. Rovor och kålrötter är inte riktigt lika mångsidiga.

Av kålväxternas rotsaker tycker jag att svedjerovor är pålitligast. Korovor är goda, men de är inte lika lättodlade. Majrovor är ok.

Jag förvarar rötter i en rostfri binge i/under sågspån (kattströ!) fuktad med vatten med Atamon iblandad (1 tsk / liter vatten). Det fungerar väldigt bra, rötterna håller sig spänstiga och friska. Jag tror att Atamonet motverkar att det blir mögel.  

Jag hade också råkat få tag på ett antal gamla sorters potatis. De gamla sorterna smakar bra, men var huvudsakligen en besvikelse. Bäst av de gamla sorterna var Gammal röd, som var både mycket god och rimligt produktiv. De moderna sorterna var klart mer produktiva, men också mer mottagliga för bladmögel under odlingstiden. De moderna sorternas smak är dock inte lika fin som de gamla sorternas. Under lagring var de minst lika "friska" som de gamla sorterna.

Vitelotte förefaller vara en ursprunglig sydamerikansk sort, eftersom vi under en resa där hösten 2013 såg en sort som var på pricken lik Vitelotte.

Nedan är resultatet av mina provodlingar 2013.

Betor:
Eckendorf (foderbeta)
Växer bra, bra skörd, ganska god, något fibrig, mycket lik Mangel

Mangel (foderbeta)
Växer bra, bra skörd, ganska god, något fibrig, mycket lik Eckendorf

Blankoma (vit beta)
Växer rätt svagt, god

Beet Golden (genomfärgad gul beta)
Växer bra, bra skörd, god, vacker – min favorit

Mammoth (stor polkabeta)
Växer bra, Ger mycket stora betor, god

Forono (lång rödbeta)
Växer bra, ger stora långa betor, perfekta för inläggning

Potatis:
Gammal röd
Rimligt frisk i odling, frisk i lagring, 0,5 kg per planta

Rättviks röd
Röta och skorv i odling, röta i lagring, 0,3 kg per planta

Jämtlands vit
Mycket skorv, lagringsröta – troligen brunröta, 0,3 kg per planta

Leksands vit
Mycket skorv, lagringsröta – troligen brunröta, 0,3 kg per planta. Mycket god, mycket "lös i köttet" - perfekt mospotatia

Röda krokar
Röta i odling, lagringsröta – troligen brunröta, 0,2 kg per planta

Vitelotte
Frisk i odling, frisk i lagring, liknar precis en sort vi såg i Peru, 0,2 kg per planta

Kalmar röd
Frisk i odling, frisk i lagring, 0,4 kg per planta

Highland Burgundy
Röta i odling, men frisk i lagring, 0,2 kg per planta

King Edvard
Rimligt frisk i odling, fick bladmögel något senare än övriga moderna sorter, rimligt frisk i lagring, liten skörd detta år – det brukar vara bättre. God, "lös i köttet" - bra mospotatis.

Mimi
Frisk i odling, fick bladmögel ganska sent, frisk i lagring – gror mindre än övriga sorter, vid ”sådd” 1 st/15 cm i mullrik näringsrik jord blev det bra skörd. Väldigt god, fast.

Minerva
Röta i odling, fick bladmögel tidigt, ok i lagring, inte så stor skörd

Timo
Rimligt frisk i odling, fick bladmögel tidigast, mycket produktiv

Maria
Röta i odling, fick bladmögel medeltidigt, ok i lagring, mycket produktiv